Emily skrev en bok om sin sjukdom

I boken Att leva med kronisk njursjukdom: mina tankar delar Emelie Molldén Öhman med sig av sina innersta känslor, om hur det är att leva med en kronisk sjukdom och hur hon kämpar för att leva ett så normalt liv som möjligt. Trots de många hinder hon möter, arbetar hon hårt för att skapa en meningsfull och aktiv vardag.

Emily växte upp på ön Orust utanför Göteborg. För två år sedan flyttade hon till Kungälv. Emily lever med DDD (dense deposit disease), en ovanlig autoimmun sjukdom som angriper njurarna. Diagnosen fick hon när hon var sju år och redan när hon var nio år började hon i peritonealdialys, PD, med maskin på natten. När Emily var 11 år transplanterades hon med en njure från sin pappa. Den njuren kom att hålla länge, ända till i maj 2022. I en intervju från hösten 2022 berättade Emily att hon dialyserade själv hemma sex dagar i veckan omkring två timmar per gång.
Läs den tidigare intervjun med Emily här > Redo att möta framtiden

Nu fungerar det inte längre praktiskt med dialys i hemmet. Emily går sedan en tid tillbaka på bloddialys tre gånger i veckan på Dialysmottagningen i Mölndal i Göteborg.
– Det blev alldeles för krångligt med alla sladdar och allt material, mitt hem kändes mer och mer som ett sjukhus. Det är lättare att självdialysera på dialysmottagningen, säger Emily.

Emily försöker trots sin sjukdom leva ett så aktivt och normalt liv som möjligt. Hon arbetar två dagar i veckan på Volvo Cars och hon tycker om att träna och att träffa vänner.

Emily Molldén Öhman. Foto Johan Wingborg

Idén till att skriva en bok har sakta vuxit fram.
– Jag har fört anteckningar länge, mest för att få bort lite tankar ur huvudet. Men jag diskuterade med min mamma och vi kom fram till att det kan vara bra för andra som inte lever med kronisk sjukdom att få ta del av min berättelse för att få mer förståelse, säger Emily och fortsätter:
– Det var lite läskigt att ge ut en bok, jag brukar inte berätta om min sjukdom, men många av mina kollegor som läst boken förstår nu mer om min situation och att allt inte är frid och fröjd mellan dialyserna.

Emily har sedan barnsben varit medlem i Njurförbundet. Hon har deltagit på Barn- och föräldragruppens sommarvecka i Tanumstrand sedan hon var 9 år och i vuxen ålder har hon varit med som ledare, så även i år. Hon har också varit engagerad i Njurförbundet Ung.
– Tack vare Njurförbundet har jag kunnat hänga med kompisar som förstår min situation och inte tycker det är konstigt med dialys och mediciner. Jag har fått vänner för livet, säger Emily

Hör Emily berätta om sina förhoppningar på njurforskningen i ett inslag i Sveriges Radio P4 Göteborg >