Kristine berättar om sitt insamlingsarbete

Idag, när jag börjar skriva, läser jag i DN om en man som drabbats av kronisk njursjukdom, länge ovetande, utan specifika symtom. Lyckligtvis har han fått en ny njure, donerad av någon. Många står ännu i kö.

Det känns som bekräftelse på, att vi gemensamt kan göra insatser för forskning och behandling av njursjukdomar. Forskningen går framåt – framåt.

Stödorganisationer och fonder fyller en viktig och stor funktion på olika plan. Mitt intresse för handikappföreningar började tidigt. Att samla pengar till forskning och även för drabbades vardag står högt i kurs. Njurfonden blev naturlig när min son började med hemodialys, först på Kungsholmen, senare Rosenlund och till sist i Visby. Någon i dialysklinikens personal blir efter många års behandling en god vän. Resor med förbundet har gett guldkant på vardagen några veckor sommartid.

Bläse, mitt centrum för senaste insamling, är ett industriminne från kalkindustrin. Nu med museum, galleri, hamn, restaurang och transformatorstation. I transformatorn hade jag i somras under en kort tid försäljning av porslin och kuriosa. Det gick riktigt bra. Med QR-kod slapp jag hantering av kontanter, förutom någon eurosedel. Tidigare år, har jag deltagit i museets julmarknad första helgen i advent. Tombola och jularrangemang direkt från naturen har varit min nisch. Det har gett goda slantar. Pandemin satte stopp för det.

Det verkar vara svårt att få folk att ta del av det fina informationsmaterialet. Intressant först när någon man känner eller en anhörig drabbas. Dagspressens återkommande ”blänkare” tror jag på. Man påminns om den ofta dolda sjukdomen som finns mitt ibland oss. Personer med njursjukdom eller andra dolda handikapp som allergiska sjukdomar, cystisk fibros och många, många fler har ibland svårt att tackla sin omgivning. Eller rättare omgivningen har svårt.

Ur livet: ung man möter gammal kompis…….
”tjena läget?”
”jo, nja inte så bra.”
”jaha, va då?”
”mina njurar är dåliga, jag blir så trött.”
”jaha, det var jag också i måndags!”
”visst, men jag har måndag alla dagar”
”jaha, hej vi ses, semester?”
”nja, min dialys pågår året om, 4 dar i veckan”
”tråkigt…….

Livet är det vi måste ta oss igenom bland rosor och törnen. Vi kan få kraft ur det minst anade. En fågel, en blomma, ett vänligt ord. Eller en kompis som säger ”tråkigt, kan jag göra något. Kan vi träffas en dialysfri dag?”

Min ambition är att fortsätta mitt intressanta arbete att samla in pengar till Njurfonden på ett eller annat vis.

Bläse 28 juli 2024
Kristine Skottling

Kristine Skottling