”Livet vändes upp och ned”

När jag fick veta att jag har en allvarlig njursjukdom vändes mitt liv upp och ned. Innan dess var jag väldigt aktiv och reste mycket, men det förändrades snabbt. Jag var 27 år och hade varit trött en tid. Läkarna misstänkte en ärftlig sjukdom, så jag fick ta både vävnadsprov och DNA-prov. Dagen före julafton fick jag beskedet att jag har Alports syndrom.

Förutom att det var mentalt jobbigt att få diagnosen blev jag snabbt fysiskt sämre. När pappa ville donera en av sina njurar väcktes mitt hopp, men utredningen avstannade plötsligt när det dök upp problem vid hans hälsokontroller. När det bakslaget kom fick jag starta akut i dialys. Vid det laget hade jag samlat på mig mycket vätska och mådde som värst. Operation och förberedelser blev klara på en vecka så att dialysen kunde komma i gång.

Under denna tid missade jag mycket, bland annat utlandsstudier som jag längtat efter i flera år. Men allra mest tycker jag att jag har gått miste om umgänge med vänner, studentlivet, och relationen med min flickvän som tog slut. Det är minnen och erfarenheter som jag aldrig får tillbaka. Det känns som om livet var på paus i tre-fyra år.

För ett år sedan fick jag faktiskt livet tillbaka, då jag efter ett år i dialys fick en njure av en avliden donator. Nu vågar jag äntligen blicka framåt igen. Jag har flyttat till ny stad, skaffat nya vänner och jobb samt börjat klättra nästan varje dag.

Jag överlevde min sjukdom och mår bra idag. Men ingen vet hur länge jag kommer få behålla min njure. En del får behålla sin nya njure livet ut, andra bara ett par år. Ingen vet varför.

Stöd forskningen och hjälp oss lösa denna gåta.

Anton Hansson